Det är freeeedag! Jippie-ya-yey! Om inte allt för många timmar tänker jag packa ner mina saker och sätta mig i bilen och köra.. Helgens schema består av shoppingtur till Sverige (prästost, snus och annat nödvändigt gott), och så hyttetur med spel och vin.
Jag kan behöva lite fritid. Typ ASAP.
Friday I’m in love. Och idag… är jag är lite kär i det här:
Tydligen är inte Torshov riktigt den idyll jag ska ha det till. Efter att nån skjöt ihjäl någon med ett hagelgevär (!!) i trappuppgången några kvarter nedanför oss, kallades det huset för ’dödens bygård’ eller liknande på nyheterna. Och enligt Gro, som på hennes fridag checkar lite nyheter och håller mig informerad, blev Deli de Luca lite längre ner i gatan natt till söndag utsatt för knivrån. Charming!
Oavsett kan jag varmt rekomendera Torshov för dem som letar boende. Att hyra DVD-er kostar bara 60.- på den lokala ’videobutiken’, snön ligger vacker kvar på marken så ytterdörren knappt kan öppnas, alla är välkomna (inklusive narkomaner som bryter sig in i låsta källare), och på nyöppnade Joker är det så varmt och skönt att all snö ligger som en decimeter vatten innanför dörren.
Och under sommarhalvåret behåller Torshov sin charm! Med lite sämre ventliationssystem blir det ordentlig sommarvärme inomhus! Man slipper frysa mellan april-augusti, och sparar massa pengar på att ställa in utlandssemestern. Föräldrar och barn njuter grönskan på helgerna, och tidiga söndagmorgonar kan man vakna upp till fågelkvitter och förnöjt barnskrik.
Som om inte det var nog: Under hela året bor vid endast ett stenkast från brandstationen, så vi kan följa sirenernas ljud innan ens tidningar vet om att det varit en olycka.
Torshov – the year around part of Oslo.
Jag trivs fortfarande förbaskat bra på Torshov om du undrade!
Ursäkta mig för den något töntiga videoen, jag orkar inte leta fler alternativ. Det är låten som räknas.
Fråga mig inte varför, men den här låten har jag på hjärnan just nu. Har faktiskt haft det ett par timmar när jag tänker efter. Det var flera år sen jag hörde den (tror jag, men nåt har ju triggat hjärnan?), så det var lite oväntat. Kommer ihåg en (norsk) personalfest i -02/03 när den här spelades.. Back in the days när man var under 20 och livet var okomplicerat.
Har inhandlat en lyxlunch idag! App, app, app, don’t judge. Nu valde jag att lägga pengar på lax och sallad, låt mig vara lite glad för en gångs skull. Att salladen, en miniförpackning med lite salladsblad å några tomater typ, kostade mer än laxen är ju bara helt idiotiskt. Men det är inte mitt fel. Det är Meny som inte har nån vett och etikett.
Och vet du? Ute är det vår! Solen skiner och snön smälter. Like it a lot.
Här på kontoret är det alltså flaggan på topp och ett mycket gott humör som gäller! Det enda som drar ner helhetsintrycket är att jag är inne på sista dosan. Nån vänlig själ som kan fixa lite snus till en stackars svensk fast i lillebror-dyrt-som-fan-land?
Att göra entre på kontoret vid åtta-snåret på morgonen förtjänar verkligen en liten celebration. Om inte från er, så från mig. Att flåsandes och andfådd (jag åker inte hiss och kontoret ligger på sjätte våningen) komma in i entrén och gå genom ett relativt tomt kontorslandskap är faktiskt en rätt häftig känsla. Well done, me. Egentligen är det tur att jag inte kommer så tidigt varje morgon, det gör att jag uppskattar dessa morgonar ännu mer (läs: det är orealistiskt att en kvällsmänniska med ’flexitid’ bortprioriterar sömn mer ofta)! Jag hade en väldigt bra start på denna torsdag. Och som vi alla vet, så älskar jag torsdagar! Det är verkligen dagen-före-helg-känsla. I like it!
Så då tänkte jag att vi startar dagen med en liten lista;
Dagens låt: Bad boys/ Alexandra Burke feat Florida + Try sleeping with a broken heart/ Alicia Keys. (Med Spotify på iPhonen är det nästan olika låtar varje dag som får lite extra uppmärksamhet från yours truly)
Dagens outfit: Tro det eller ej, men fast jag var här så tidigt (åtta, sa jag det?) hann jag faktiskt välja kläder imorse. Inte bara ”vart är mina jeans” eller ”olika strumpor, jaja shit happens, ingen ska ju se mina fötter ändå”. En rätt ståtligt kreation beståendes av skjorta och leggings, om jag får säga det själv. Plus att jag har till och med smink i facet! Folk känner knappt igen mig på kontoret!
Dagens plan: Har ett par planer på lur när det gäller jobb, men det är tråkigt för er att läsa om. Viktigaste planen är dock att genomföra kvällens innebandymatch, och kamma hem en seger ikväll klockan åtta. Håll tummarna!
Dagens ”det gör så frrruktansvärt ont”: Blev lite över-ivrig igår när jag skulle klippa tånaglarna, och det resulterade i en blödande tå. Aj, aj, aj. Det gör ont! Plåster är på, men jag är skeptisk till att springa runt med en trång sko senare ikväll. Plus att jag har en blåsa under stortån som ligger dold av tejp. Och en begynnande mensvärk. -Om man känner efter finns det alltid nånstans det gör lite ont, vet du.
Dagens humör: Glad, förvånansvärt lite trött efter denna tidig morgon (repeat), och lite småförälskad i det mesta, för tiden.
Dagens onödiga: Tog turen inom Kaffebrenneriet före trikken.. det ligger ju så lägligt alldeles vid hållplatsen! Till mitt försvar kan jag säga att det var nästan endast för att 12-trikken kom om 5 minuter, och det var lite kallt. Jag gillar inte att gå in på ett kafé bara för att värma mig, jag kan ju inte bara stå i dörren och hänga. Så det blev en dagens kaffe med varm mjölk. Den lilla koppen räckte hela vägen ner till Aker brygge. Jag veeet, luksusfellan mumlar du. Jag har inte påstått annat, har jag väl? Men det var seriöst jättelängesen jag köpte kaffe ute.
Dagens surprise: Okej, så var det igår jag släppte nyheten – men jag är fortfarande lite forbauset (bra ord). Elina aka Helltröm ska börja blogga! Tummen upp från proffsbloggaren mig, det kan du ge dig den på! Väntar med spänning på vad matbloggen har att erbjuda, för imorgon är det fredag och då tänker jag laga mat.
Nu kör vi, people!
Är fortfarande lite sur för att jag inte kan youtube’a fram ”På torsdag äts det ärtsoppa på lördag är det fest, men fredag är ändå dagen som känns bäst. Ge mig då kyckling, det gillar jag mest!” Kan inte nån lägga till den? Det här är ju inte den ”originella låten” som de hävdar! Det här har jag tuggat om tidigare utan resultat.. Suck.
Wait no more! ÄNTLIGEN är den här; vår egen lilla Hellström har skaffat blogg. Jag kan personligen gå i god för denna blogg, innan jag sett mer än ett första inlägg. Jag bara vet att det kommer att bli succé! Believe you me.
Damen som skriver är nämligen samma som egenhändigt (och på stående fot, utan annat än hennes egna inspiration) svängde ihop en lax & spenat paj förra fredagen, och som idag bjöd mig och Linnea på en gudomlig morotssoppa. Jag kommer bli en hejare i köket med denna blogg som redskap. Ta en titt!
Det har varit rätt lite snack från min sida om det här med förhållande.. Det har inget att göra med att det är en tjej jag är tillsammans med. Mer handlar det nog om att det är generellt inte min grej att skriva så öppet om såna saker (såna saker blir då kärlek generellt). Att prata om det är nåt helt annat. Men inte blogga om det. Inte för att jag är blyg (hehe, det är det nog fler som kan skriva under på att jag inte är), utan mer för att just sånt kärleks-trams är inte helt den tonen jag vill ha i en blogg. Jag är inte sån. Jag är inte den som uppdaterar min facebook status med hjärtan och skit, och jag kommer aldrig, under några som helst omständigheter (lätt att säga men jag är rätt säker på att det är sant också) använda ett sånt officiellt forum som internet till att uttrycka min kärlek till någon. Missförstå mig rätt, det finns olika sätt, men inte på ett sånt tacky vis, nej du tack. ÄNNU mindre kommer det att användas om jag är olyckligt kär eller ledsen. Det är inte jag. Helt enkelt.
Tänkte att jag skulle klargöra det. För det faktum att jag är i ett förhållande är ju ingen hemlighet. Herregud, det är ju officiellt på facebook – då är det ju hur real som helst!
Alla i min bekantskapskrets vet ju om det. -Bekantskapskrets betyder vänner å familj, alltså. Jag har inte tagit upp det på nåt av våra måndagsmöten på jobbet (”by the way, people, I’m gay and in a relationship, just FYI”), och det är inget jag trycker upp i folks ansikte så fort jag får chansen. Men igen; det hade jag inte gjort om det var en kille jag var tillsammans med heller. Det är nog ingen som läser detta som inte visste det sen tidigare, men om det är det blir jag lite irriterad. Det är nämligen ganska intressant att se hur folk reagerar på denna ”nyhet”, och det lär ju inte jag få uppleva nu. Mindre action till mig alltså, men det får jag tåla.
Att jag inte nämnt det hitills har kanske lite å göra med att det har varit ganska nytt, men det är ju egentligen inte ett dugg nytt längre. Och som jag tidigare sagt; det är min blogg. Och jag väljer tema. Speciellt när folk vägrar kommentera (Teje kan man lita på, men ni andra; skäms), då blir det en-vägs-kommunikation som gäller. Och jag som väljer topics. Sånt e livet.
Summering av detta inlägg blir väl då ganska naturligt följande: TYVÄRR, jag är upptagen. Ni hade er chans, en liten lucka där nånstans i våras, när jag var ’nybliven singel och skulle leva livet’ – men det missade ni. You snooze you lose, suckers.
Det är en bra tisdag! Spotify i öronen och en bit choklad bredvid kaffet. Dessutom känns jobbet överkomligt, och jag är inte sönderstressad. (Just nu..) Semester i Maj, det börjar ljusna på morgonen, härliga helger framför mig, och date ikväll. 2010 ÄR ett bra år!
Att vara barnvakt är ingen barnlek (hehehehe..)! Faktiskt var det ganska lite lek efter att Sixten (2,5) hade lagt sig, en knapp timme in i vaktandet. Då var det ”bara” bebisen att ta hand om, tänkte vi. Jo tjena. Det skulle visa sig inte vara så bara, nämligen. Stackars Ruben ville säkert sova, men det gick inte. Så under de timmarna mamma och pappa var ute kämpade vi att få honom lugn och tillfreds.
-Oavsett är det fortfarande världens sötaste och snällaste bebis, och jag är medveten om att det kunde vart (väldigt) mycket värre. Ser fortfarande fram emot att träda in i rollen som gudmor nästa söndag!
Lång historia kort: mamma och pappa kom hem (”halleluja”), Ruben fick mat och somnade. Barnvakterna kunde pusta ut, och tacka för sig. Det var en lång, rolig, och intressant kväll. Tack gud att jag tog med mig (erfaren) back-up!
Och så blev det söndag, innebandy match och klädtvätt. Klockan är halv tio och jag satsar på att sova inom 1 timme. Orealistiskt? -Ja. Kanske. Men jag behöver mer sömn än jag får, så då är det bara att ha stenhård självdisciplin. Har en tanke om att ändra sovvanor denna vecka. Förra veckan la jag nämligen min tillit på en spännande applikation till iPhone’n. App’en gick ut på att den känner av ens sovstadier, och ska därför ringa när man sover som lättast. Gro undrade om den funkar på nån som (jag citerar:) faller i koma när de somnar. Jag skulle tänkt på det, för det gjorde den INTE. Det fanns heller ingen snooze-funktion, vilket gjorde det hela lite mindre convenient, kan du si.
Två orsaker till denna spontana uppdatering; måste testa min wordpress app (älska iPhone) och ändrade middagsplaner. Det blev, som synes, paj ist för taco! Mys ändå! Elina å Linnea har fixat och ordnat ett tag i köket, jag hittade soffan och nötskålen rätt snabbt. Bra fredag alltså!
På allmän begäran (den här gången är det helt sant) kommer här en liten uppdatering från det glamorösa liv jag lever. Ni har saknat mig, och det gör mig ledsen att veta att det sitter folk runtomkring som bara väntar på att få ett litet livstecken, vad som helst. Så här kommer det: Här är jag, hörrni! Jag lever! Alive and kicking som det så fint heter..
Det är fredag eftermiddag, och jag har high expectations om att om inte allt för länge lämna kontoret och bege mig upp till den fashionabla stadsdelen Majorstua, för att tillbringa kvällen med vin, vänner och mat. Elina (som ni vid detta laget känner som Hellström) tyckte vi skulle köra på en taco-fredag (”Man kan ju gratinera det i ugnen, och så kan vi göra egen salsa!” Hellström in a nutshell, alltså). Jag diggar att ”laga mat med Elina”! Man står och skravlar lite i köket, får besked om att skära upp en paprika eller två, och så VIPS! Plötsligt är bordet dukat och en lovely middag står klar att avnjutas. Good times. Good, good times!
Och det som gör det hela ännu bättre, är det faktum att Linnea ska vara med. Förvånansvärt sällan vi tre gör saker ihop, fastän vi bor i samma (ganska lilla) stad. Men det klart, när Linnea insisterar på att följa skolkalendern (jullov, sportlov, påsklov, sommarlov, höstlov etc) fast hon är snart 24 och inte studerar nåt alls, och är ute och reser titt som tätt, får man vara glad att man hinner ses då och då, antar jag.
Ja, det är alltså vad jag ska göra ikväll.
Och imorgon; då är det andra saker på tapeten!
Då ska jag nämligen träna på mina skills som gudmor. Oh yes, du hörde rätt. Jag har fått äran att vara gudmor åt Mamma T’s (Tante Jul) sistfödde son. Och imorgon beger jag mig ner till hennes familj för en playdate med ett stycke 2,5-åring och nämnda bebis. Eh, nu har ju inte jag all världens erfarenhet av att passa barn, speciellt inte två samtidigt; så det föll sig naturligt att be om back-up. Jag tar med mig (en annan) T och åker ner för att känna på hur det är att ta hand om barn alltså.
Det ska bli mycket intressant och spännande att se vad man gör när det inte finns en mamma i närheten att lämpa över skrikande bebis till. Jag tror det går bra.
Hellström ringde; I got to go! Men det här var kul hörrni, det får vi göra om. Vad ska ni göra i helgen? Jag är lite mer två-vägs-kommunikation om dagen, så jag uppskattar en kommentar eller två.
Jag försov mig imorse. Igen! Tänker inte skriva exakt när det var jag vaknade, men föreställ dig ”sent” – och lägg på en timme eller så. Ingen fara på taket, pga julbord som hålls i kontorslokalerna får jag ihop mina åtta timmar ändå om så skulle behövas! Det låter kanske tråkigt med julbord PÅ kontoret, men jag tror det blir bra. Vi har ju ett fräscht kontor på två våningar, och fest arrangörerna är hemskt duktiga.
Anyway, jag firade min försovning med Kaffebrenneriet-frukost. Gott och dyrt, som det ska vara en fredag morgon. (Hallå, luksusfellan, jag vet). Dessutom blev jag närmast avslängd av trikken pga Obama (trodde herrn var ute i god tid vid avresa, men det behövs kanske inte när man har en privat jet att åka med?), som skulle till Gardermoen. Herrejävlar vilken cirkus. Aldrig sett så mycket poliser med vapen förut. Jag blev avslängd alldeles vid nämnda kaffebrenneri, så jag behövde lite frukost för att lugna ner mig.. En brunost macka och yoghurt senare var jag lugn, och klar för promenad till jobbet.
Och så kom jag till jobbet. Fredag igen, vilket innebär mindre än 6 arbetsdagar innan 17 dagars ferie. Sjutton! Wupido vad skönt det ska bli.
Nu ska jag försöka luska ut vem som är min fastlege, för situationpizzaface (okej, jag överdriver, men ändå: riktigt jävla less är jag!), verkar omvandla sig till en situation-hud-problem-möjlig-allergi. Det är inte lätt att vara Kristin, ska du veta! Och så borde jag klura ut hur man får en iPhone i flightmode, för I’ll be damned om inte spotify ska med på flyget!
Snart är det lördag morgon och då ska jag INTE försova mig. Men innan dess, jobb och lite alkohol. LITE.
Helikoptrar i luften, kollektivtraffiken midlertidlig kraftig redusert (skulle nästan kunna tro jag var norsk va?), poliser och secret service folk överallt, brunnarna på gatorna igensvetsade för att förhindra attentat.. Ladies and gentlemen, Mr Obama is in town!
Är det verkligen så att man om flera år kommer att minnas denna dagen? ”Åh, jag minns än idag den dagen herr Obama kom till Oslo”. Kanske. Kanske även för en med lika taskigt minne som mig. Men, då kommer jag minnas en trevlig morgon i alla fall. Det är nåt att ha med sig i minnet, så klart!
Undrar om man ska ta sig en tur om Rådhusplassen efter jobb, kanske skymtar herr president ute i gråvädret..?
Veckans krasch: På fredag har vi julbord med Helly, lördag morgon ska jag flyga till Sthlm. Betyder mindre fest och fart för min del helt klart. Men jag kan ta igen det förlorade julbordet väl på kryssning till Åland. Snaps och öl med familjen Sköld på julbords-kryssning kan bli rätt livat det med, ska jag säga dig.
Och för er som tappat räkningen; 6 arbetsdagar kvar innan julferie. Lååångt jullov för mig. Because I’m worth it.
Jamen va GÖTT att se att mina besökare hittat tillbaka. Lite fascinerande att antalet besökare ökar ”dramatiskt” så fort man faktiskt skriver ett inlägg. Undrar vad det beror på? Kan det ha nåt att göra med att jag oftast fäller kommentarer som ”hehe, du måste läsa min blogg” till folk i min närhet, så fort jag uppdaterat..? Kanske. Eller så är ni en hel hög med läsare som prenumenerar på mina inlägg. Om man kan det? Oavsett; välkommen (tillbaka).
Jag undrar hur stort Oslo är, och exakt hur mycket vädret kan skilja från öst till väst (eller nord till syd om du vill det)? Ett par kompisar på face (-book för den som inte catcha) har uppdaterat status till ”snö i Oslo” e.l, men varken vackra Torshov eller centrum hade nån snö så vitt jag kunde se igår eller imorse. Men på Torshov var det julstämning igår ändå! Karamellen Gro har köpt in varsin julkopp till oss, och hon har även pyntat med röd duk, julstjärnor (ja, två stycken!) och lite småkrafs här och där. Dessutom var ju jag på julverkstad i fredags (Tante Jul’s årliga happening), och jag kom hem med massa gott. Nu hjälpte jag visserligen inte till så mycket med själva bakandet på den här verkstaden, men jag höll ett stycke baby lugn och nöjd, så indirekt kan man säga att jag hade ett finger med i spelet.
Så söndagen (riktig bakis-söndag också, niiice) gick i julens tecken! Vi spelade superyatzy (fan-bloody-tastic hur kul det är med yatzy, funkar som bäst med 1-3 deltagare och väldigt enkla regler för denna variant!), festade till det pepparkakor, tända ljus, te och flötekarameller, och självklart spelades min ”Xmas 09” list på spotify. Har pitchat lite ideér med Elina om att göra detta till en business idé, så är du intresserad av spellistor för olika anledningar kan du ta kontakt med undertecknad. Tänker mig nåt i stil med 15.- per lista än så länge, lite beroende på efterfrågan. -”Xmas 09″ kan bli en riktig klassiker! Nej nu spårade jag ur lite igen.. Sorry about that.
-Som en första advent ska vara med andra ord! Och, inte att förglömma! Eftersom igår var första advent var det officiellt okej att sätta upp min vackra adventsljusstake i stue-fönstret! Äntligen kan fler beskåda den fina dekorationen! Tack för det, Gro.
Låt säga att man bott tillsammans med en person ganska länge, alltså varit tillsammans i sisådär 4-5 år eller nåt. När det tar slut, så har man delat upp alla ägodelar, och båda parterna är nöjda med fördelningen. Båda bor var för sig, klarar sig bra och kommer vidare med sitt liv. Man har ganska liten kontakt med sitt ex, helt enkelt, och det känns helt rätt. Inte för att man har nåt emot den andra, utan för att man inte har nåt behov att ha så nära kontakt, bara. Man kanske till och med träffar nån annan efter en tid, och känner att man har det bra och njuter livet.
-Men så kommer det perioder när man börjar tänka på det gamla förhållandet.. Det kan vara av olika anledningar, men till exempel i förbindelser med högtider. Ja, julen som är aktuell nu, och så. Och så känner man att det var liksom nåt man inte fick sagt de där sista gångerna man sågs, att hela uppbrottet kändes lite oavslutat. Är det okej att ta kontakt då? Kan man höra av sig bara för att man har lust att ta upp det där ”oavslutade”? Eller ska man låta det gamla vara, och koncentrera sig om det som är här och nu? Du vet, inte älta tider som är förbi..och såna klischeér?
För att säga det rätt ut; Det är nämligen så att mitt ex har vår plastjulgran. Och den hade passat så fint på Torshov! Är det verkligen okej att fråga om man kan få den? Jag tror ju att det var jag som betalade för den, och jag vet att jag har köpt en del julgranskulor och glitter och annat trams. Och granen var väldigt söt, alltså. Men hur kan han tänkas att reagera på en sån förfrågan?
Anledningen till att jag ens tänker tanken är att jag dels inte har så överdrivet mkt pengar till övers varje månad (ingen kris!, men jag prioriterar inte plastgran framför öl, kläder och diverse nödvändiga utgifter), och dels för att jag kan aldrig tänka mig att han vill ha den. Det var jag som bestämt klubbade igenom förslaget plastjulgran i vårt förhållande.
Eller så vill han det, och då kan det ju bli himla pinsamt. Tänk om jag och Gro dyker upp för att fråga om vi kan få granen, och så sitter han och hans nya sambo i en färdigpyntad jul-lägenhet och myser under granen. DET hade kunnat bli pinsamt, det. Bäst att kanske fråga först? Men hur kan jag lägga fram det här förslaget på ett icke-insane-sätt? Kan man komma undan med det utan att verka komplett galen? Har hört mig lite för, och två av mina kompisar tycker att jag ska fråga. Men den ena tror jag är grymt sugen på plastgran på Torshov (gissa vem), och den andra säger det kanske bara för att se om jag vågar göra nåt så töntigt som att be om att få ”tillbaka” en plastgran.
Åh, dessa dilemmor man ställs inför..
Ehrm.. Och L, om du mot förmodan läser det här, kan du inte bara maila mig ”ja du kan få den” eller ”nej din idiot, den är min, sluta skriv om mig på din blogg!” -så är hela saken ur världen..?
Förut kunde jag helt plötsligt få en idé, utan förvarning. Jag kunde gå på stan, sitta framför pc’n på jobb, eller plocka lite hemma och så kunde det bara dyka upp nån mening eller ett ämne som jag kände att ”det här kan jag blogga om, det är roligt!”. Det händer ALDRIG nu för tiden. Det är egentligen lite synd, för det var ganska roligt att gå runt och le lite grann över nåt man kom på.. En sån där aha! känsla när man åter igen fick bekräftat att man faktiskt är ganska rolig. Jag kan sakna de stunderna, faktiskt. Generellt gillar jag att känna mig rolig.
Från och med nu ska jag tänka mer på det, kanske jag måste jobba lite för att få tillbaka den där känslan. Jag har ju inte slutat vara rolig (gud förbjude), jag har bara tappat den där spontana gnistan. Det ordnar sig säkert. Om inte annat ska jag på stand-up på fredag, det kanske ger lite inspiration, vem vet?
Eller, kanske jag ska byta taktik när det gäller blogguppdateringarna? Få se nu här.. vad skulle man kunna skriva om istället..?
Modeblogg? (Nope, funkar inte när man knappt shoppar en gång i månaden, samma Helly kläder varje vecka blir nog en smula långtråkigt). Aktuella uppdateringar om samhället? (Skulle innebära att jag måste hålla mig uppdaterad på nyheterna mer frekvent, alltså varje dag. Ha’kke tid). En blogg om kärlek? (Nej du, så väl känner vi inte varandra, gör vi väl?). Trädgårds-tips? (Nja. Förutom min fantastiska orkideé, som blommat konstant i typ 3 år, är mina fingrar långt från gröna – skulle aldrig funka). Politik? (Som sagt, nyheter är inte min kopp te). Skvallerblogg? (Hade kanske funkat om jag startade en anonym blogg och började skvallra om mig själv, för så mycket spännande runt omkring mig är det tyvärr inte).
Äh, jag håller mig till det jag kan – dvs inget speciellt med lite humor. När det funkar så sitter det ju, det vet jag.
Jaha ja, då var det väl dags för.. tam-ta-da!! Veckans schema i övrigt:
Idag: Måste träna. Borde verkligen, verkligen träna. Tänker just nu på vad för typ av träning jag kan hitta på, eftersom egenträning är ’obligatorisk’ när vi mister en innebandy-träning. Faktiskt är det obligatoriskt utan situationstecken till och med.
Torsdag: Match! Torsdag är min favoritdag på hela veckan. Det kan faktiskt ha nåt att göra med att det av tradition är ”soppa och pannkaka”-dagen, när jag tänker efter. Plus, att det är dagen före helg. Intresseklubben antecknar, tänker jag.
Fredag: Ledig! Yabba-dabba-doo! Julverkstad hos Tante Jul (med sötaste barnen) som innebär pyssel, bak och andra husmors-relaterade saker som jag sakta men säkert börjar anamma. Nästan klar för hus och barn själv skulle man kunna tro.. Eller, kanske inte riktigt än. Sen ska jag köra hem och tillbringa kvällen med att skratta, hade jag tänkt. Svensk stand-up i Oslo kan väl aldrig slå fel.
Antingen så har jag byggt upp mina antenner rejält den sista tiden, eller så är det fler och fler som inser att iPhone är det nya heta! Plötsligt har var och varannan trikk-passagerare en iPhone i fickan. Jag har, häftig som jag är, sett till att fixa smileys och animationer på min lilla pärla. Tyvärr är det bara annat folk med iPhone som kan se detta (en liten, mindre ulempe med den fantastiska telefonen), så hittills är det ungefär två personer som har fått glädje av detta. Och jag själv så klart, att skicka små gubbar är ju ett nöje i sig! Kanske jag borde värva folk på trikken nästa gång? Be om deras nummer och lova dem lite roliga uppdateringar i form av ”levande sms” nån gång om dagen?
Eller, så kan jag fortsätta reklamera för detta vidunder av en telefon och hoppas att fler i min bekantskapskrets går till inköp!
Jag hörde ”nånstans” (det var inte på nyheterna i alla fall) att den blivit framröstad som den sämsta telefonen. Det behöver jag ju inte nämna för dem jag tycker ska köpa sig en. Till dem som funderar på att köpa sig den, kan jag säga att det iPhonen saknar av användarvänlighet i form av att skriva sms (herregud, det är faktiskt ett projekt i sig, som kräver att man står still och fokuserar på ett mini-tangentbord) tar den igen i hästlängder eftersom den erbjuder spotify som applikation. Hörde du? Hästlängder! Spotify! Det är underbart!
Så man kan väl säga att livet rullar på, fortfarande.
..ser förövrigt att wordpress.com finns som applikation till iPhone – och att mitt besökarantal sjunkit drastiskt.. HMMMM.
Det är dumt att läsa om sjukdomar när man är en smula hypokondrisk. Jag tror på inget sätt att jag har cancer (inte egentligen), men jag har plötsligt ont i ryggen. Och efter att jag läste en artikel på aftenposten.no fick jag reda på att det en kvinna trodde var prolaps i ryggen i sjävla verket var cancer som spridit sig i stort sätt hela kroppen. Det känns lite jobbigt. Jag hoppas att mitt ryggont är ett resultat av de 25 sit-ups jag gjorde igår. Kanske jag bara låg lite snett?
Men, det var inte därför jag kände för att blogga lite. Det här är inget ‘the-end-is-near’ inlägg, på inget sätt.
I lördags ville jag hitta denna låt på Spotify – men den finns tydligen inte. Tur för er att jag vet hur man lägger in videor från youtube på bloggen. Vet inte om jag tycker låten är jättebra, men den påminner mig om högstadie-tiden..
Och det finns folk som påstår att jag ÄR en bimbo. Det är inte sant. Jag var kanske lite mer åt bimbo-hållet tidigare, men nu när jag är 25 och sååå vuxen kan jag definitivt inte klassas som bimbo. Jag tycker själv att jag är en reflekterad och mogen tjej i mina bästa år, som har tro på sig själv och som är medveten om hur det mesta funkar här i världen. Jag tror inte att jag är BÄST, men jag tycker att jag är bra. Eller jo, ibland tycker jag faktiskt att jag är bäst i hela världen. Det är inget problem i sig kanske, jag är ju fortfarande ödmjuk och laid back, men jag märker ibland att jag kan hylla mig själv lite för mycket i vissa situationer. Och gör man det för ofta, finns kanske risken att man lurar sig själv och förhindras på nåt sätt att utmana/ utveckla sig själv? Eller vad tror du?
Ja, så här blir det när man har lust att skriva men inte vet vad man ska skriva om.. Skyll inte på mig – jag försöker iaf.
och jag vaknar av mig själv innan alarmet bränner av klockan 7! Det är att börja veckan med en god känsla! Kan ha nåt att göra med att jag slocknade vid nio igår kväll, relativt utsliten. Det gjorde jag nog för att lördagen var väldigt händelserik och jag behövde ta igen mig en del innan denna vecka kunde börja. Men det var en bra lördag måste jag säga.
Det kan behövas en liten uppdatering från min sida, eftersom det hänt en del sen sist vi hördes. Kontoret har flyttat från Moss och in till Oslo! Närmare bestämt vest-kant Oslo, Aker brygge. Nu har jag 20 minuter med trikk till jobb, och slipper köra bil varje dag. Jag är alltså en kollektiv-trafik-person. Och det känns helt okej. Mindre okej är allt pack man måste stå ut med morgon och eftermiddag; jag har varit skonad från narkomaner och inpåslitna människor märker jag. (Halsa sprit ur flaska en eftermiddag på trikken är inte okej!). -Men så har jag införskaffat mig en fräsch liten iphone, så spotify hjälper mig att slippa få dessa intryck allt för nära. Applikation spotify är fan-bloody-tastic!
Ehm.. Och sen är det väl kanske inte så mkt mer. Har tappat bort blogg-känslan, men den kommer kanske åter. Jag mår bra och jag är glad och livet känns helt rätt! Måndag idag, men innan vi vet ordet av det är det helg igen!
Två kompisar har fått magsjuka, två som jag har umgåtts med. Vilken tur för mig att jag aldrig blir sjuk (!), för jag känner mig frisk som aldrig förr. Redo att klara av denna vecka också. Tyvärr med en väldans massa jobb, men det hör ju inte längre till ovanligheterna.
”Nice to see you again, how was your flight?” eller ”Yes, it’s been really cold for the past days, we’ve even had minus degrees in the mornings”.
Gud. Så. Skönt. Att. Den. Här. Dagen. Är. Slut. Missförstå mig rätt; det är JÄTTEtrevligt att träffa alla kollegor igen. Och det är verkligen en helt speciell stämning på HH-gatherings som detta. Men nu orkar jag inge mer. Hade inte jag kommit upp på mitt rum när jag gjorde vet jag inte hur det skulle sluta.. Det liksom tar på krafterna att möta så mycket folk på en och samma gång. Jag vill inte träffa mer folk eller vara vänlig och service minded. Jag hade helst velat sitta i soffan och sett bonderomantikk med boo!
Som tur var kunde jag övertala kollegan att morgonmötet imorgon utsattes till halv åtta, istället för sju (madness, frågar du mig). Okej det är inte jättetidigt, men ska jag orka hålla låda fram till sena kvällen imorgon kan inte jag stå upp så tidigt. Nu står klockan på kvart över sju, och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag kan kombinera möte med frukostbuffé. Du vet att jag älskar buffeér.
Vilket tar mig till nästa lilla utmaning med detta påfund kallat säljmöten; nämligen just buffeérna. Det är ju mat hela tiden! Tänk att man blir så hungrig av att bara sitta ner eller tassa runt med en pc och träffa folk. Den ”dieten” (nej, det är ingen diet, jag har aldrig och kommer aldrig att banta. Det är inte min grej) jag skröt på mig i helgen är non-existing och med dessa förutsättningar ser jag inget direkt ljus i tunneln.
Annars är det bra. Väldigt bra. Har lärt mig en läxa och klarade kvällen med glans. Alltså; jag drack massa vatten, stoppade i mig en hög ‘fingerfood’, limiterade mitt intag till två öl, och höll mig långt undan champagne glasen. Jag kan om jag vill! Känns som att jag kommer att vakna rätt utvilad och fräsch om sju timmar. Plus i kanten är även att det har hotellet har fantastiska sängar, så om inte allt för många minuter bör jag sova gott.
-Men innan jag blir för positiv måste jag nämna mina skador och problem. Jag har ont i hela kroppen efter helgens Trondheim tur. Skulle klia mig på ryggen och det ilade till längs med hela ryggen. Inte bra. Mina fötter har svullnat upp nåt så enormt. 2x 60 minuter match plus timmar av att stå upp å lyssna på tal sätter sina spår. Och sista; situation you-know-what. Kris på Ullevaal! Nästa vecka är det jag som uppsöker doktorn, för jag misstänker en allergisk reaktion att ligga bakom detta öde.
Men nu måste jag sova, så godnatt och sov sött så hörs vi säkert imorgon!
Ojdå, hur blev det här nu då? Vad var det som hände egentligen? Vi skulle ju bara se en liten butiksöppning på Karl Johan och höra Fabian Stang tala inför Helly-pesonalen.. Så tokigt allt kan bli!
Fredag betyder sista jobbdag innan nästa vecka. Det betyder en dag kvar innan vi åker till Trondheim. Det betyder att jag borde ha avklarat en hel hög med saker som det inte finns tid till. Inte bara beroende på socialisering igår kväll med diverse kollegor och en boo.
Att må som man förtjänar, som man bäddar får man ligga.. Tror vi nöjer oss med att konstatera att ett litet galej på en torsdag faktiskt kan sluta hur som helst. Men det är alltid trevligt när man får chans att tänka Helly utan att stressa..
En mössa värmer inte bara huvud och öron; den döljer även delar av ansiktet man av olika anledningar inte vill visa till allmän beskådan! Att jag inte tänkt på det innan! Nu är det mössa på skallen tills situation pizzaface lugnar ner sig!
..Jag kan till viss del hålla med om att jag har en del dramaqueen-tendenser, och även att jag ibland gillar att överdriva. Men man gör det som ska till för att få lite action i sitt liv (jag har ju så lite action sen innan)!.. Och eftersom jag ingått en pakt med mig själv att lugna ner mig lite när det gäller att klaga och belysa problem (i vart fall inför andra) så tänkte jag bara komma med detta lilla tips.
Det är så in i norden kallt i Oslo, så jag tror ingen misstänker min mössa att vara något kamoflage (oj, det är ett svårt ord att stava) alls. Inte för att det egentligen spelar någon roll. Men kallt är det! Jag tror dessutom att det snart är dags för Torshov att lyxa till det och sätta på elementen. För gränsen mellan att frysa ihjäl och spara pengar är på väg att bli luddig.
Tisdag kväll. En mörk idrottshall uppe i skogen. Ansvar: Öppna dörrar och släcka lampor när kvällen är slut.. Bara 2 timmar kvar..
Det är min plikt som innebandyspelare att sitta här en gång om året. Se till att ingen vandaliserar lokalerna eller stökar till det inne i hallen. Men, det är inte därför du är här, för att höra om mitt liv just nu, sittandes framför PC’n. Jag vet varför du är här..
Den stora snackisen just nu är vårt säljmöte nästa vecka. För MIG är det den stora snackisen iaf, och som tidigare påpekat är det min blogg. Anyhow; det är tre arbetsdagar kvar. Mycket att göra, massa att stå i. Jag känner mig krasslig. Men det är dags att ta sig i kragen och bjuda med mig lite av mitt händelserika liv, till alla er läsare.
I helgen åkte jag och Hellström (Elina som påminner om teve-kocken Hellström för den som inte catchat det) till Göteborg för att hälsa på hennes syster med sambo. Det var en lyckad helg! Lite stressigt med 20 maträtter som skulle ordnas, men jag tyckte det gick rätt bra ändå. Fick visserligen inte något större ansvars-område i köket (har sällan det när det gäller fam Vinberg), men tyckte jag var rätt het på både att hacka diverse saker, och att rulla vårrullar. Fotbollsmatchen som sändes i köket behöver vi inte kommentera. Men efter maten blev det charader i vardagsrummet; och det var kul! Lite småskumma meningar som skulle framföras, men lyckad aktivitet för cirka 20 mer eller mindre berusade människor.
Lördagskvällen blev avslutad vid 2-snåret för min del. Jag skulle väl inte vilja påstå att jag ”kastade in handduken”, men det påstår Elina. Jo, jag var kanske en av dem ”mer berusade människorna” på festen. Den bju’r jag på. Enligt mitt sms till Gro (”Jesus jeg er drita”) var jag full. Och jag tror jag saknade Norge! Det var nästan konstigt att alla pratade svenska runt omkring en, så det var definitivt väldigt längesen jag var i Sverige.
På lördag ska vi till Trondheim för att spela match! -Ni som tippat två vinster ligger bra till tror jag. Trheim är en fin by.
Och på måndag börjas det.. Om vi droppar att snacka jobb (räknar med att majoriteten knappt vet vad jag gör på dagarna, och det är heller inte så intressant bloggmaterial. Även fast mitt jobb är väldigt kul, men det är liksom roligare att göra det än att snacka om det. Men okej, innan jag totalt tappar tråden, vi fortsätter;) så är det annat än möten och mail jag fasar för nästa vecka.. Nämligen… Hälsningar!
Jag jobbar med Export; dvs folk från hela världen. Och de flesta är väldigt lite skandinaviska i sitt hälsande. Jag, däremot, är en typisk skandinav. Gillar att säga hej, räcka fram handen och presentera mig. Nej, nej, nej. Nej, det räcker inte. Här är det kramar och pussar som ska delas ut. Och det vore väl okej, om man kunde lista ut koden. Men det kan jag inte! Så det slutar liksom med att jag känner mig lite fånig, och väntar på deras initiativ. Blir det en kram, får jag en puss på kinden? Åh nej, de är från Japan, är det oartigt att kramas då? Jag ler lite, och försöker lista ut vad som väntas.
Behöver jag lägga till att det är en rätt jobbig situation att antingen vänta på puss nummer tre, eller få en oväntad puss nummer två på kinden? Mitt mindre bra minne (läs: hukommelsestap deluxe hela tiden känns det som) gör att jag även i vissa lägen har svårt att komma ihåg vad vissa personer heter. Inte heller en bra egenskap när man ska vara ”customer service” personifierad!
-Men det tar jag igen med glans, med mitt härliga humör och mina instaser för att alltid glädja våra partners. Inte självcentrerad i de lägena, inte!
Nu vill jag hem å bädda ner mig. Jag är så frrruktansvärt trött! Men jag är glad!
Tur att jag har spotify med den bästa playlisten. Det här är höstens bästa låt förresten;
(ja, svenskarna alltså, tror inte kronfågel-reklamen sändes i Norge) ”På torsdag äts det ärtsoppa, på lördag är det fest. Men fredag är ändå den dagen som känns bäst!” Det var min favoritreklam, och jag har försökt youtube’a den, men får bara upp nyare varianter (med annan text), som inte alls är lika bra. Kan hända att jag har nämnt det här förut, för jag har tänkt på det, men jag har för dåligt minne för att komma ihåg, och jag är för slö för att kolla arkiven.
Det är redan onsdag! Imorgon är det torsdag vilket betyder helgkänsla, och sen ÄR det helg. Konstigt att tiden går så fort. Nu ser jag fram emot höst och vinter, men fortsätter det i den här takten är det väl snart vår..
Igår var det bio; Flickan som lekte med elden. Efter bion traskade jag ensam hem till ghettot, och ”förföljde” ett par så jag skulle slippa känna mig utsatt. -Men i det läget var det hellre att skrämma nån, än att själv bli skrämd. De tyckte kanske jag var lite närgången, men det var mörkt och kallt och jag hade sett en rätt läskig film. Men, jag kände mig lite säkrare i deras ”sällskap”. Väl hemma satt sambon med en kopp te (kvällstradition i Torshovsoffan), så det blev allt för sent igår igen.
En roll jag glömde nämna nåt inlägg under är; Apotekaren! Gro har ju 40 000 produkter för alla slags problem/ tillfällen, och när man, som jag, genomlider någon sorts försenad pubertets-kris (jag blir galen!) så känns det otroligt betryggande med en kompetent hudterapeut som sambo. Igår kväll fick hon 300 kronor i handen och jag suckade och bad henne ”köpa nåt som funkar. Du vet bäst. Mitt liv ligger i dina händer nu”.
Okej, riktigt så dramatiskt var det inte, men Boo har koll och jag litar på hennes expertis.
Ni märker kanske att jag har inkluderat sambon mer och mer i min blogg. Det är för att hon är så bra! (Och för att då läser hon garanterat bloggen, och större egokick än att sitta bredvid nån som läser ens blogg och skrattar högt, det får ni leta länge efter!)
Det är väl en mänsklig rätt att få beklaga sig. Håll i er;
Jag har sträckt mig i ljumsken (lysken, H). Det är väldigt irriterande och gör ganska ont. Aj.
Min ergonomiska vardag är en ironisk historia. Som den kontorsmänniska jag är har jag vidtagit vissa åtgärder för att få minst möjligt med förslitningsskador. Ingen musarm i sikte här, inte! I tillägg till hela pc-upplägget (ingen mus, armstöd och riktig höjd på skrivbord) fick jag för en vecka sen lagt vantarna på en stol utan rygg. Superbra! tänkte jag. Och självklart är det bra när man sitter rakt i ryggen och får träna upp bål-muskulaturen.. Men det funkar inte helt när man faller ihop som en säck potatis efter 2 minuter.. Varannan minut kommer jag på mig själv och måste hasa mig upp från den halvliggande positionen jag befinner mig i. Resultat: lite ont i ryggen har jag allt.
Jag ramlade igår när vi var ute och sprang runt sjön. Ingen direkt SKADA skedd, men skrapade upp hand och knä en aning. Det är fortfarande en ganska olustig känsla man får när man ramlar, även om det inte gör ont. Tur att jag är vuxen nog att skratta åt mig själv i dessa tillfällen. -Kan till och med även tillåta andra att skratta nu för tiden. (Värre var det förr)
Jag har ont i foten. Har fortfarande inte kommit på vad som kan ha orsakat detta. Det är ett mysterium utan dess like.
Som min kära vän Elina så fint uttryckte det; ”Om du känner efter finns det väl alltid nånstans du har ont?” Trixet är kanske att inte känna efter så väldans.
Glad för att arbetsdagen senare ska avslutas med ett efterlängtat besök hos frisören. Ska sluta med dumheterna att spara pengar och skippa frisörbesök.. Kan aldrig tänka mig att Anna Anka hade funnit på nåt så dumt. Nu behöver hon kanske inte spara pengar, men ändå.